Gravplatser för gamla fordon kan ses som värd att minnas eller klimatförödelse beroende på vem man frågar. Till de senare hör förbjudna bilplatser i Trollhättan för äldre uttjänta fordon. Men ett par av Sveriges mest välkända har likväl blivit enorma och vinstgivande besöksmål. Däribland massor av gamla vrak kan man finna många fordonsmodeller som följt med till sista vilan. Att beskåda antika bilmodeller är även ett behag för en tillbakablickande fordonsägare. Men det är jänkarna från mitten av 1900-talet som skänker störst intryck. På den tiden tillverkades de snyggaste utseendena ett bil nånsin skådat. Och den här upplevelsen från alla dessa ålderstigna dyrbarheter kan man se på en småländsk bilkyrkogård. Det existerar flera samlingsområden för avdankade vrak i Sverige. Men endast ett par är ackrediterade av platsens miljöavdelning som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resande från Trollhättan. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer flera dussintals fordonsmärken från början av 1900-talet och besöks av fler än 15 000 individer årsvis. Även fast ett kommunalt rådslut om avlägsnande av alla personbilar, har ett medgivande, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett belägg på besöksverksamhetens innebörd för stället och vårdas följaktligen på lämpligaste vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått samma undsättning till etablering av kulturminnen. Här grundades en skrotfirma under 1950-talet. Handel av begagnade reservdelar höll på till 80-talet då verksamheten avvecklades. Vraken blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av skrotbilar, som var uppställda på annans egendom. Typ tusen skilda fordonsmodeller från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, tillät gemene man att promenera omkring och iaktta de gamla sevärdheterna. Tyvärr har dessa vistelser medfört färre objekt. Först och främst har Vw bubblor varit attraktiva för tjuvar. Enbart dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall betraktas som kulturminne eller miljöförstörelse har diskuterats av miljödelegationen. Nuförtiden klassas bilvrak, som miljövådligt avfall. Men så förlegade vrak har självrensats och klimatproblem har befriats från skog och mark. Skrota bilen Trollhattan Ingen i Trollhättan kommer emellertid att kunna beskåda bilar från de mest kända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället hittades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för skötsel och kontroll, då fordonsägarna bestämde sig att begrava fordonet på detta finurliga förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal vrak. De äldsta från 50-talet. Idag finner man helt andra illegitima bilkyrkogårdar fördelade i Sverige. Det är förvånande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsplatser är valda. Att se sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar uppenbart om transitplatser. Bristen på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste ändå lämnas till landets två i särklass belevade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Småland.